För ett tag sedan vaknade vi mitt i natten av något skulle kunna ha varit ett nedsläpp av en atombomb i vårt trapphus. Aldrig förr har väl J varit på fötterna så kvickt och inte jag heller för den delen. I hallen möts våra blickar av ett fullständigt kaos. Hela hallgolvet är täckt av spegelskärvor, och det går upp för mig att vår fantastiska hallspegel ramlat ner från väggen. Hallspegeln var den snyggaste jag sett i typisk 50-talsanda (dock inte teak) med två urtjusiga lampetter på sidorna, och det var inte utan att en och annan tår trängdes i ögonvrån när jag såg förödelsen.
Efter att ha pratat med en glasmästare har jag insett att det inte är lönt att försöka sig på att skaffa ett nytt spegelglas då det skulle gå på ett antal tusenlappar, (jag gav 250 spänn för spegeln) och dessutom kraschade även en av lampetterna som var av modell mycketovanlig och att hitta en make till den vore som att leta efter en nål i en höstack.
På Blocket fann jag för ett par veckor sedan den här ersättaren. Huruvida det är en värdig sådan har jag inte bestämt mig för ännu, men den fyller sin funktion i hallen och med sin lilla förvaringshylla tycker jag ändå att den är en hyfsad kandidat. En lampett för att sprida lite ljus i vår långa förhållandevis mörka hall har också införskaffats. Mer om den i ett senare inlägg.
Lider med er. Har själv en hallspegel som jag tycker är underbar, nu ska upphängningen genast kollas. Det var en snygg ersättare i alla fall!
Bra idé att kolla upphängningen Libby! Jag lovar på heder och samvete att vi aldrig gör om misstaget att hänga upp en spegel på enbart två vita betongkrokar. Skyller på ett ögonblick av total hjärndöd. Och ptjaa…ersättaren duger, men inget kan ersätta min avlidna pärla. 😦
Ånej vilken olycka! Jag hade nog börjat storlipa om det hände mig, är allt för prylkär. Det var en fin spegel ni har nu iallafall.
Och tack för din kommentar, du har en väldigt fin blogg också! :>