Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Snillrikt

En småkylig vårdag 2010 ackompanjerad av måsar i antågande efter vinterdvalan (?)

J: Gud vad skönt att de klippte ner trädet utanför vårt sovrumsfönster i höstas!

Jag: Jaså, vadårå?

J: Ja, så man slipper bli väckt klockan tre varje natt av måsarna som sitter i trädet utanför fönstret…

Jag: Hur menar du nu?

J: Amen… ahaaaa.  *viss antydan till lätt rodnade kinder*

För övrigt är det typ hundra år sedan jag uppdaterade bloggen. En del loppisar har hunnits med och således ett och annat fynd, och jag har vissa förhoppningar om att jag ska kunna ta tag i en presentation av dessa efter semestern. Men först ska jag njuta av ledigheten. Vi börjar på Sicilien. Herrå!

Storebror ser dig

Man sitter i godan ro och filurar på dass i källaren i hemstaden. Blicken vandrar slött över de enstaka och välkända kvadratmetrarna. Döm om min förvåning första gången jag kände att nån glodde tillbaka. Det bor nån i träpanelen.

Apropå bakning…

…så hade det väl passat ypperligt att förse skönheten till höger med till exempel hallongrottor, drömmar och finska pinnar. Men eftersom småkakor enligt mig passar in under kategorin svärord, är den än så länge enbart tilldelad uppgiften att stå och va snygg, men å andra sidan måste ju nån fylla även den funktionen.

Kakburken återfanns på en sunkloppis i samband med ett Motalabesök förra helgen, och såklart är den lite skamfilad här och var, men ack så charmig, så de 90 riksdaler fick jag punga upp är väl investerade körvören (på ren östgötska) tycker jag.

Ja det är ju inte utan att man ibland önskar att man hade både hennes feja och hennes skills i köket , men vad fan…jag är iallafall mörkhårig (kamouflerar dumheten) och försöker mig på att skapa cupcakes emellanåt. Dagens kreation blev jordgubbsfyllda koppkakor med vit chokladfrosting, sommaren (?) till ära. En blodsockerkontroll efter inmundigande hade förmodligen varit en intressant upplevelse.

Idag när jag kom hem från jobbet stod två påsar prydligt parkerade utanför vår dörr och gissa min lycka när jag fann nedanstående presenterade ting i påsarna.

Som jag nämnt i nåt tidigare inlägg är vårt hus byggt det magiska året 1950, och prisa gud att vissa av lägenheterna har kvar originalinredningen i köken (dessvärre kan inte vårt sälla sig till skaran).Prisa även gud att vissa avskyr inredningen och därför ber om att få köken renoverade till priset av ett snäpp högre hyra vilket ju jag inte tjuter över.

Jag var klipsk nog (ibland händer det) att redan i ett tidigt skede slänga ut en krok till våra hyresvärdar om mitt patologiska 50-talsintresse, och vips, så får man sånt här som ju annars hamnat på tippen.

Fyra stycken stora REDA-behållare samt tio stycken små. Oklanderligt skick jojomen.

Åtta stycken sånahäringa snäppehandtag thankyouverymuch

Behöver jag tillägga att jag gillar våra hyresvärdar mycket?

Ryamattor är tjusigt, om än väldans opraktiskt. I synnerhet om den man har är svart och lägenheten den ligger i bebos av bland annat två katter. Som grädden på moset kan tilläggas att en av de som står på förstahandskontraktet har hål i hakan. Vår ryamatta kan efter lite mer än tre år alltså liknas vid en stor snöhög, bortsett från att det som gömts i snö aldrig kommer upp i tö. Att våra små raringars förbrukade päls verkar besitta hulling och vägrar dammsugas upp gjorde beslutet att låta den svarta ryan gå till historien något enklare… (bör kanske tilläggas att en kemtvätt av mattan troligtvis hade kostat mer än mattan i sig)

Eftersom den andra som står skriven på hyreskontraktet vägrar köpa mattor på loppis blev det en tur till det eländes svenssonvaruhuset (som visserligen är bra när det gäller inköp av värmeljus och hundskitpåsar). Väl där hittade vi ganska omedelbart en matta som föll oss båda på läppen (en händelse som nästan bör gå till världshistorien) och numera vilar vederbörande på vårt vardagsrumsgolv och fyller sitt kamouflerakatthårsyfte med råge. Hade väl aldrig trott att jag skulle bli innehavare en matta med röd/orange/lila/rosa (!!!) inslag, men hör och häpna…jag är rätt nöjd.

…att våren tog sig tid att komma hit. För drygt två veckor sedan landade vi på svensk mark igen efter en helt otrolig semester i amerikanska södern, och möttes till vår förtvivlan visserligen av en del grönska, men även av 8 grader celsius och spöregn. Jag hade ljugit om jag påstått att det är så det brukar se ut i Skåne i början av maj.

Idag, den 20 jävla maj (!!) säger jag som Fylking – Äntligen!! Väl intajmat är jag ledig från jobb, och vad passar väl då bättre än balkonghäng i solen med tillhörande pälsbeklätt sällskap? Märk väl att mina fantastiska trädgårdsstolar även de har balkongpremiär. Om de är sköna? Är inte allt från det ljuva 50-talet det?! 😉