Juleljus

I år har vi kommit överens om att skippa julgran, mycket på grund av att vi ska fira julen ovan Skåne. Dock hindrade det inte mig från att punga upp med en tjuga när jag hittade den här julgransbelysningen på loppis.

Huruvida den sprider nåt ljus eller inte vet jag inte. Har inte vågat slänga in proppen i väggen ännu av rädsla för att bli besviken och därmed tvinga J att fixa. Den stackarn har redan alldeles för många påbörjade pysselprojekt. Det får bli en överraskning nästa år. Tills dess njuter jag av att bli glad varje gång jag lyfter på locket på den vältummade kartongen, och uppenbarligen är det inte bara jag som gillar dem…

Desperate housewife

Nu är jag där jag aldrig trodde att jag skulle hamna. I julhetsen. Det rullas köttbullar (uppdrag från min inkompetenta storasyster) och bakas lussekatter. Julsnasket är redan avklarat och uppätet. Städningen pågår för fullt till J:s stora förtret och avbryts ideligen av grejer han ”bara måste fixa”. Jag besitter en skum hatkärlek till julen och allt meck runtomkring, och för närvarande känner jag mig ungefär som  husmodern nedan.

Men om jag fick välja och kunnat tränga undan alla städtvångstankar hade jag tusenfaldigt föredragit detta…

Jag behöver en kopp sprit.

Ett måste i en husmors hem

…är väl en tjusig sypuff. Jag är varken mor eller speciellt huslig, men en sypuff vill jag ha.

Ett par kvarter ifrån vårt hus finns en liten mysig butik med underliga och lätträknade öppettimmar, Yesterday Retro Form. I deras skyltfönster stod i somras den här lilla pärlan och väntade på mig. 250 spänn gav jag för den, och vad jag inte visste var att den även innehöll diverse sytillbehör såsom bland annat kartor med hyskor, tryckknappar och en strumpstoppare. Original från ett gammalt husmorshem troligtvis, är dock osäker på årtionde.

Vid ett senare besök hos farsgubben återfanns en gammal klenod som jag lyckats förtränga från min barndom, nämligen en precis likadan sypuff, dock i orange och vit galon. Jag föredrar min röda och vita, så pappa fick behålla sin. Iallafall för ett tag….

Att vara risig…

…gör mig sur. Så här sur. Jag vill bli frisk. Krya på mig!

Julstass

Har införskaffat ytterligare en fantastisk kreation från Rules By Mary. Det nyaste tillskottet kom i brevlådan idag och tilltalas Irina. Stycket satt som en smäck och får äran (?) att hänga på min lekamen på självaste julafton.

Vi fortsätter…

rundresan i vår lya med fokus på ljuskällor. I sovrummet hänger en ljuskrona som vi båda fastnade för i samma ögonblick som vi såg den på Sallerupsvägens loppis. Skulle tippa på att den härstammar från tiden runt 50-talet, men någon annan vet säkert mer bestämt?! Den mycket sympatiska och generösa försäljerskan fick 250 svenska kronor i fickan och vi åkte hem med både lampa och pengarnatillbakagaranti om det visade sig att lampan var paj. Väl uppe i taket lös den finare än solen en varm sommardag i juli. Tur tycker vi för fin som snus är den.

Vinter är karg, jag är så jävla arg!

Ja det är jag! Min finfina cykel har blivit föremål för nån klåfingrig människas kleptomani. Jag menar, hur svårt kan det vara?! Att skilja på mitt och ditt. När jag var liten lyssnade jag på en tämligen pedagogisk raspig vinylplatta med Sesam där Kakmonstret, Grover, Ernie och Kermit lärde mig skillnaden mellan här och där, upp och ner, före och efter…ja ni hajar galoppen. På en nutida version av skivan skulle garanterat skillnaden mellan mitt och ditt vara ett givet spår.

Nu ska jag fortsätta att vara sur som ättika och ändå försöka vara snäll mot mina patienter. Tacksåmyckethej!

Från åbäke till skönhet

Vem är inte sugen på en Bumling från Atelje Lyktan?! Jag var naturligtvis en av dem för två år sedan men ändå inte beredd att betala en förmögenhet. På Blocket hittade jag ett gammalt skrälle i något som en gång i tiden förmodligen varit mässingsfärg. Flammig likt kamouflage men i övrigt i perfekt skick fick den åka med mig hem för ett par hundralappar. Väl hemma i Malmö genomgick den sin metamorfos med hjälp av lite finkornigt sandpapper, maskeringstejp och en burk svart sprayfärg. Ja jag vet att det är sån misshandel som egentligen borde vara straffbar och för den religiöse jämförbart med att svära i kyrkan, men – resultatet blev bra! Till och med riktigt bra om jag får säga det själv.

Efter en del gruffande från J, som egentligen inte alls är speciellt glad för min juvel, fick jag min vilja fram och idag sprider den sitt behagliga ljus över vårt bord i matrummet.

Stalltips: För den som inte är bästa vän med dammvippan – kombinera inte en svart Bumling med två halvvilda ungkatter.

Reservdelar

Jag skrev i ett tidigare inlägg om förlusten av en fantastisk hallspegel. Nu förefaller det så att en av de om möjligt ännu finare lampetterna överlevde fallet och har legat och väntat på att få komma till användning igen. För att lysa upp vår långa mörka hall budade jag in en liten vägglampa med teakfäste på Tradera. Lampetten till denna var rätt basic, om än något trist i mina ögon, och då är det väl tur att man har en plan B. Min lilla survivor passade som handsken och har nu tagit anställning som partiell ljuskälla i hallen. Det är nu jag behöver er hjälp. Gjorde jag rätt som bytte ut den helvita?

Tråkmånsen

Överlevaren

Resterande ljus i hallen står den här lilla historian för. Vederbörande införskaffades förra året på Östregårds antik och loppis i Växjö. 25 riksdaler stod det på prislappen. Söt är den och matchar onekligen lampetten rätt fint.

Det är humor #4

Jodå. Jag lever fortfarande. Det förefaller bara så att varje gång jag får en briljant idé om ett nytt inlägg och börjar leta efter kameran för att dokumentera så visar det sig att J snott med sig den till jobbet. Ikväll ska jag gömma den. Tills dess får ni hålla till godo med ytterligare ett smakprov på min fantastiska humor. För övrigt är stolen som den fantastiske mannen sitter i ännu mer fantastisk än mannen himself.