Det är humor #6

Fortsatt loppisöken. Tankarna har de sista dagarna haft en tendens att befinna sig på annat håll, men lite humor får man väl ändå bju´på!

Öken

Det har varit lugnt på loppisfronten de sista veckorna, därav de glesa inläggen. Funtar på att ta en sväng imorgon! Det kliar i fyndfingrarna. Tillsvidare får ni hålla tillgodo med en av mina favorittecknare – Lovisa Witt. Hon är humordrottning!

Ja di sa åsse ha de brau

Nu är det så att det ju faktiskt inte bara är vi som går på två ben som ska äta ståndaktigt. Iallafall inte i vår familj. För visst är det väl så att maten smakar bättre på fina tallrikar, även om det bara rör sig om små bruna runda kulor med en något kväljande doft?!

t.v Karneval från Rörstrand och t.h Expo även den från Rörstrand

Bluegrassänka

Dagen till ”ära” är jag bluegrassänka. Det brukar jag vara på söndagar. Dessvärre förefaller det så att J alltid knycker bilen till repen med bandet, så loppisrunda idag är uteslutet med tanke på att det blåser halv storm. Hata Malmövinter.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om en tygstuv jag kommit över som jag inte riktigt vetat vad jag ska göra med. Idag gjorde jag slag i saken och knåpade ihop en kudde till soffan. Med tanke på mitt i stort sett obefintliga tålamod var jag en smula orolig inför att ta min oskuld i att sy i blixtlås, och ringde därför Första hjälpen även kallad min kära mor. Hon guidade mig genom pressarfotsdjungeln och gav mig ett antal stalltips och ganska snart satt det faktiskt på plats. Vad som nu förvånar både mig och min mor mest är att alla hårstrån fortfarande sitter kvar på min skalp.

Perstorp i mitt hjärta

Trött likt Malmös alla stadsdelsförvaltningars pensionärer tillsammans = jag efter nattarbete. Tur att nästa lönespec kommer att göra mig lika glad som Krösus Sork blir när fixaresorkarna kirrat nån schysst skumraskaffär.

I trötthetens dimma har jag återigen lyckats baka cupcakes, och det slog mig då när sötnosarna åkte ut ur ugnen hur fina mina grytunderlägg är. Samtliga är hembudade på Tradera för en dryga tjugolapp stycket. Ok i mitt tycke. Dessutom kommer de att passa vår planerade Perstorpbänkskiva med antracitgrått Virrvarrmönster som handsken.

Klirr

Ah. Slår väl till med en extranatt på sjukan. Kvalificerad övertid + helgtillägg + motivationsstålar per timma från Region Skåne –> Gullfia byter ut 10 timmar av sitt liv mot att dryga ut resekassan till den kommande roadtripen med ett par laxar. Jojo. (p.s Krya på dig Kakan d.s.)

Before

After

Chucky

Alla som har sett filmen ”Child’s play” eller för många mer känd som ”Den onda dockan” kan nog förstå varför jag associerar till filmen varje gång jag ser nedanstående föremål. Någon sjukare pryl har jag sällan skådat. Vad ska man ha dem till liksom? Vad var tanken bakom skapandet? Typ: ” – Hmm…om jag skulle ta och virka nåt som skulle kunna liknas vid en grytlapp, men jag gör den så liten så det är praktiskt rent omöjligt att använda den som en sådan. Sen smackar jag in ett skitläskigt dockfeja i plast i mitten. Ja så får det nog bli…”

Well. De är så jävla räliga på ren skånska att jag inte kunde motstå dem. Nu hänger de i köket och fyller ingen funktion förutom att se ondskefulla och obehagliga ut. Men å andra sidan måste ju någon göra det också…

Var sak har sin plats

Söndagar är allt som oftast lika med loppisdag. Gårdagens söndag var inget undantag. En gigantisk röd Sally-burk av Erik Kold för femtiolappen fick utöka min samling i köket och även sex stycken coasters i blanksvart med mässingsdetaljer fick byta ägare. Måtte djävulen ta den som förstör mitt nya soffbord liksom.

En av J:s (o)vanor är att sprida bland annat pennor omkring sig. De finns överallt och ingenstans. Tänk vilken tur att vi då sprang ihop med Penn-Kalle just igår! Hela 15 riksdaler var vad vi fick ge för att han skulle få följa med oss hem och hålla koll på alla skrivdon. Lätt värt’et. Tack Penn-Kalle för att du är så bra! Det kompenserar din fulhet.

Det är humor #5

1989 är nog det året då jag skrattat som mest. Varför? Det var året då ”En himla många program” började sändas. Jag följde programmet slaviskt både då och många många år senare via VHS. Summa kardemumma – utmana mig gärna i att citera flest Galenskapar-sketcher. (och nej Svägerskan d.y …du tillåts inte delta i tävlingen )

För övrigt är nedanstående klipp något som får mig att dra på smilbanden varje gång, oavsett sinnesstämning. Så go vänner…hav tålamod i cirkus 6 minuter och 2 sekunder, insup varje replik och njut.

Bästa klappen

Vi har länge letat efter ett nytt soffbord i sann 50-talsanda. Vi har visserligen sedan tidigare ett helt ok teakbord, men vederbörande är dels aningens för stort och har dessutom inte riktigt den rätta knycken för vår (läs min) smak.

Inför julen har alltså J yrat runt och letat efter det ”rätta” bordet, och jag känner av hela mitt hjärta att han har lyckats. Jag gillar formen, de stilrena svarta benen med mässingstassar och storleken är perfekt. Dessutom skiljer sig bordet från de ”vanliga” rektangulära teakborden med tidningshylla, vilka dessutom känns aningen mer 60-tal i mina ögon.

Nåväl. Jag får väl också erkänna att jag är lite stolt över J. Att han lyckats pricka bullseye. Inte illa pinkat av en som knappt visste vad en stringhylla var för treåtthalvtårsen.

"807" tillverkat på Möbelbolaget i Tranås